Tänk dig att du möter upp en vän på lunchen som du inte träffat på länge. Mycket har hänt sedan sist och du sitter på ett gäng upplevelser som du gärna skulle vilja dela och bolla med den här personen. Men så händer det. Ni träffas, du frågar och frågar, och frågar igen, och följer upp och analyserar, kanske ger dina bästa råd eller bara lyssnar intresserat. Men du får inte en enda fråga tillbaka. När du försöker berätta om din resa i sommar så svarar personen genom att prata om sin egen resa. När du säger att du flyttat så undrar inte personen vart. När du bytt jobb så är inte personen nyfiken på hur du har det. Du lyssnar och frågar men känner dig efter ett tag uttråkad eller kanske till och med lite ensam. Du försöker berätta men den andre personen undrar inte tillräckligt mycket för att du ska utveckla dina resonemang. Känner du igen företeelsen jag är ute efter? Jag pratar om betydelsen av att bli framfrågad.
Svara på intresserade frågor och sätt ord på dina tankar
För ett tag sedan kom jag över en artikel från Sydsvenskan och blev bekant med begreppet ”att bli framfrågad” som på ett målande sätt fångar känslan och upplevelsen av att vara den som fångar en annan persons intresse ”Genom att berätta blir ett liv tydligt. Genom att svara på intresserade frågor sätter man ord på känslor och tankar och minnen så att de inte bara finns i ens egen kropp. Man blir framfrågad”. Artikeln som också lägger på ett starkt genusperspektiv i ämnet, skänker framför allt en tanke till husmödrar från några generationer tillbaka som hade som främsta uppgift att serva hemmet. Hon som aldrig hann sitta ned tillsammans med de andra vid matbordet. Nej, det var ständigt karotter som skulle dukas fram och av från matbordet. Kaffekokaren som skulle på vid rätt tillfälle innan bullarna blev torra. Någon spillde och då snabbt ut i köket och hämta trasan. Inte hann hon med att delta i något samtal eller få utrymme i diskussioner. En man i artikeln konstaterar generat att han borde ha ställt fler frågor till henne när hon var i livet. Ett helt liv tillsammans men utan hans nyfikenhet på henne som person.
Fördjupande frågor ger förtroende och insikter
Jag kom då att tänka på att många HR-personer jag känner, oavsett kön, är mycket skickliga på att fråga fram andra. Förmodligen för att det är så grundläggande för beteendevetare, och därmed ofta i våra personligheter, att intressera oss för människor och fördjupa oss i dem. Som HR-konsult kan det vara direkt avgörande om vi ska ha en chans att stötta en verksamhet med kort startsträcka och under begränsad tid. Vi behöver ställa intresserade frågor för att känna engagemang, visa vårt engagemang och få ut så mycket viktig information som möjligt och bidra på ett effektivt sätt. Du behöver också lära känna och förstå organisationens ledare för att sätta dig in hur deras behov ser ut precis just nu och på vilket sätt du kan stötta ledarskapet bäst. Genom att lära känna cheferna, med fördjupande frågor, bygger du förtroende och får insikter. På köpet framstår du dessutom som en trevlig och sympatisk person.
Vad kan få någon att blomma ut?
Riktigt duktiga rekryterare behöver vara proffs på framfrågning, lyssna med alla sina sinnen och ge full uppmärksamhet till personer de träffar en relativt kort stund för att göra professionella bedömningar. I rekryteringar jag själv gjort har det hänt att den segaste intervjun avslutats i ett crescendo först när badrumsrenoveringen kommit på tal. Personen fullkomligt blommar ut och ögonen blir blanka när fuktspärrar eller val av klinkers beskrivs i detalj och med stort engagemang. I våra jobb ingår det helt enkelt att låta personer briljera en efter en. Personligen tycker jag att det är den största av bekräftelser när jag äntligen når fram och ser det där glittret i ögonen.
Men att ställa frågor är samtidigt att blotta sig och ens kunskapsluckor kan synliggöras. Du tar risken att upprepa dig, ställa frågor kring sådant du borde känna till och du kan i värsta fall framstå som lite dum.
Framfråga en kollega du inte känner!
Jag uppmanar dig som läser den här texten att ta nästa fikarast som tillfälle att framfråga en kollega du inte känner. Ställ exempelvis frågor om hemstaden. Om du märker att personen är bekväm med samtalsämnet – fortsätt. Hur var det att växa upp där? Trivdes du? Vad gjorde man på fritiden? Hur var sommarloven? Har de något fotbollslag? Var gick man ut? Du märker snart var engagemanget finns så fortsätt fråga där. Bara några frågor och svar senare kan du har lärt dig massor och fått insikter som du inte hade innan. Och den personen som du ägnade din lunch åt kommer förhoppningsvis känna sig lite extra sedd under eftermiddagen och kommer säkerligen tycka att ni hade ett givande samtal. Glöm inte att lyssna också! För ärligt talat personer som ställer många frågor utan att lyssna är mycket värre än de som låter bli. Du kommer förhoppningsvis också uppleva att det var berikande och utvecklande ur ett personligt perspektiv och kommer samtidigt ha nytta av det rent yrkesmässigt.
Men är det verkligen teknik det handlar om och inte ett genuint intresse för andra? Till viss del, men jag tror att man genom att ställa frågor kan väcka det intresset, på samma sätt som man kan bli glad av att le. Så ha det som en personlig utvecklingsplan i höst – att bli en bättre framfrågare.
Stina Åkerlind, HR-konsult, Wise Consulting