Att vi lever i den digitala tidsåldern är väl inget som kan undgå någon. Jag minns vagt en tid då möjligheten att skicka e-post inte fanns. Men hur gjorde man då? Att skicka över ett dokument, en inbjudan eller ett meddelande till teamet fick göras manuellt; per post, genom att ”gå ett ärende” eller slå en signal (till en telefon som stod på bordet och inte låg i fickan).
Visst gick det, men jag kan inte låta bli att tänka på hur ineffektivt det måste ha varit. Lika tänkvärt är hur snabbt det gått för oss att ta möjligheten att skicka e-post för givet. Visst har mycket blivit enklare tack vare e-post, men vi har också ändrat våra beteenden efter denna möjlighet. Istället för att gå förbi kollegan i rummet intill eller ringa kunden, skickar vi ett mail, naturligtvis på bekostnad av den sociala interaktion som ett samtal innebär.
Effektivt eller ineffektivt?
Men nog är vi väl mer effektiva…? Nja, inte nödvändigtvis skulle jag vilja påstå. Flera företag jag stött på under åren har haft en orimlig e-postkultur som t.ex. inneburit att onödigt många får kopia på e-post som egentligen inte berör dem. Ansvar tappas mellan stolarna och många frågetecken skapar förvirring, en vanlig orsak till missförstånd är ofta kortfattande e-mail.
Med e-post i mobilen är vi också allt mer tillgängliga, gränsen mellan arbete och fritid suddas ut allt mer. För många är det en frihet, för andra är detta ytterligare något som stjälper vardagsbalansen. Att skapa balans mellan arbete och fritid blir mer utmanade, samtidigt som det också öppnas upp för oändligt nya möjligheter för hur, var och när vi utför vårt arbete. Även om fenomenet e-post inte längre har något diskussionsvärde kan det gott illustrera hur vi tar till oss ny teknik, utvecklar nya beteenden och vilka utmaningar arbetsgivare ställs inför i och med digitalisering.
Utveckla i rätt riktning!
För mig som HR-konsult är digitalisering förstås lika oundviklig som för andra yrkesgrupper. Jag har i flera uppdrag ställts inför frågan om vad digitaliseringen faktiskt innebär för arbetsgivare, inte minst för HR-funktionerna, på sikt. Ur mitt perspektiv är en framgångsfaktor att digitalisering leds på samma sätt som all annan förändring. Det handlar inte enbart om att se till tekniken och dess fördelar utan också om att utveckla organisationen i samma riktning. För att utveckla organisationen behöver vi förstå hur de digitala möjligheterna kan komma att förändra allt ifrån affärsidé, leveransmodell, arbetsuppgifter till nya kompetenser. Allt går förstås inte att planera eller förutse, därför tror jag också det är viktigt att hela tiden följa hur ökad digitalisering och automatisering också skapar nya beteenden, förhållningssätt och kultur – för att kunna hantera eller förstärka det vi tror är rätt.
Digitaliseringen handlar också om hur HR-funktioner själva tar tillvara på de digitala möjligheterna. Under de senaste decennierna har HR transformerats från att vara en personaladministrativ funktion till att vara en affärspartner med fokus på bl.a. att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla medarbetare. Trots att denna transformation har pågått länge vill jag påstå att många HR-funktioner fortfarande är kvar i det administrativa träsket eller att de inte har den data, verktyg eller överblick som krävs för att vara en strategisk affärspartner. Därför har många HR-funktioner mycket att vinna på att leda sin egen digitalisering, Digital HR, men också att ta plats vid rodret i företagets digitalisering.
Det är ingen tvekan om att de digitala möjligheterna är nästintill oändliga, vilken börjar du med?
Lage Backlund, HR-konsult, Wise Consulting