Som HR-chef förväntas du vara så mycket, du ska vara strategisk och operativ, du ska vara visionär och samtidigt säkerställa att rutiner och processer finns på plats och följs. Du ska vara ledare, chef och coach. Du ska stötta, utveckla och agera rådgivare till andra chefer på företaget. Du ska också representera ett modernt HR som bidrar till affärsnyttan.
Vi gör ju allt ovan med glädje eftersom vi brinner för att utveckla människor.
Men att vara HR-chef och coach samtidigt, går det verkligen? Vad innebär det egentligen att vara coach? Är det så mycket mer än att bara ställa kraftfulla frågor?
Att vara coach innebär att vara närvarande i stunden, att ha ett aktivt lyssnande, att tro på människan och hennes inneboende potential. Det innebär också att kunna vara värderingsfri och att kunna bibehålla sekretess.
Enligt ICF Coach Federation (det världsledande globala branschorganet för coacher) är coachning: ”ett partnerskap med klienter i en tankeväckande och kreativ process som inspirerar dem att maximera sin personliga och professionella potential. En professionell coachrelation finns när coaching omfattas aven affärsmässig överenskommelse som tydliggör båda parternas ansvar.”
Jag har själv varit Coach och HR Chef i en och samma roll hos en tidigare arbetsgivare. Vi jobbade aktivt med att få våra chefer att förstå vikten av coachande ledarskap och vi hade coachsamtal. Min insikt från denna tid, och speciellt nu när jag har förmånen att coacha som yrke igen med ytterligare insikter i ryggsäcken, är att många områden är mycket utmanande när du sitter på dubbla roller.
Vill gärna resonera kring att vara värderingsfri och se sin klient som en hjälte – en viktig hörnsten inom coachningen. Som HR chef har du företagets strategier som ledstjärnor, du kanske sitter med information som berör din medarbetare direkt eller indirekt inom nära framtid (nerdragningar, omorganisationer etc.) Är det en chef du coachar kanske du haft samtal med medarbetare som kritiserat eller rent av mår dåligt av chefens ledarstil. Är det fortfarande möjligt att vara helt värderingsfri?
Ett annat dilemma som jag stött på är balansen mellan att vara Rådgivare/Mentor/Coach och vem som faktiskt bär ansvaret för förändring. Det händer i mina coachsamtal nu också, att mina klienter ber om råd och i vissa tillfällen delar vi med oss av erfarenheter och ger råd.
MEN det finns en stor skillnad här. Du ger råd inom ramen för coachningen. Vid intern coachning kan det vara svårt, speciellt när det som avhandlas är inom ditt eget (som HR chefs) ansvarsområde – och den som ska agera faktiskt kan vara du själv. Det ICF skriver om intressekonflikter är följande.
”Jag kommer att sträva efter att undvika intressekonflikter eller potentiella intressekonflikter och öppet offentliggöra sådana konflikter om de skulle uppstå. Jag kommer självmant att föreslå att dra mig ur sådana konflikter om de skulle uppstå.”
Faktiskt tror jag inte på problem, jag tror på lösningar. Och självklart går det att få detta att fungera utmärkt. Jag löste problemet ovan med att avsluta varje coachsamtal med ett kort handledningssamtal. Vi parkerade alla frågeställningar där jag med fördel gick in i HR Chefsrollen till detta samtal. Vi hanterade även ev sekretess relaterade frågor d.v.s. vad som skulle tas vidare och av vem.
Du måste vara extremt tydlig i vilken roll du är i och situationsanpassa coachningen. Detta löser dock inte det sista dilemmat jag vill ta upp. Hur neutral uppfattas du av din medarbetare? Som HR Chef är du en auktoritet och arbetsgivarrepresentant och kan vara indirekt lönesättande samt ha en påverkan på din medarbetares fortsatta karriär. Vågar din medarbetare släppa presteraren och vara helt ärlig med sina egna utmaningar och utvecklingsområden?
Att ha ett coachande förhållningssätt och se våra medmänniskor som hjältar – det är en helt annan fråga som är oberoende av roll / titel / yrke eller situation – det är ett livsval!
Jenny Alstierna, coach inom Wise Consulting